Mira föddes den 22 januari 2002 i en kull på sju valpar. Redan året innan hade jag tingat en valp efter Zarya som jag tycker jättemycket om. Tyvärr gick hon tom den gången och jag fick vänta ett år tills det var dags igen. Så äntligen en dag i mars var det dags att välja valp! Jag var fyra att välja tik så jag hade två att välja på. När jag tog ut de två valparna var en direkt på upptäktsfärd och hittade på bus. Självklart tog jag henne! Tyvärr har jag ingen kontakt med Miras syskon så jag vet inte vem den andra tken var och hur hon är. Den livliga valpen Mira har nu hunnit bli sex år och är fortfarande livlig så det räcker! *ler*
Tanken med att skaffa Mira var att jag skulle jaga älg och fågel med henne men det blev inte så mycket av med det. När Mira var sju månader spårade hon och jag fram till en älg som stod inne i tät ungskog och jag kunde inte hålla mig utan kopplade loss henne. Efter ett kort ståndskall bar det av. Jag hörde henne låångt låångt bort och skallet blev mer och mer som skrik... Sen blev det tyst... Vad som egentligen hände den gången får jag aldrig svar på med efter det passar hon sig för att hänga efter älg allt för länge. Spåra älg tillsammans med matte är något helt annat, det är jättekul!
Vildsvin är däremot fantastiskt kul tycker Mira. Det har skjutits två vildsvin för henne och vi har varit med om flera lyckade eftersök. Tyvärr vimlar det inte av grisar häromkring så det blir långa resor för att jag gris med henne, men vad gör man inte.
Förutom att jaga tränar vi och tävlar lydnad. Det började med att jag gick en valpkurs på Hammarö BK och sedan har det fortsatt. Mira tycker det är så kul att träna så vi fortsätter så länge hon vill. Mitt intresse för att tävla med hund har hon definitivt väckt och därför införskaffades "lillsyrran" Trolla 2004. Mitt mål med Miras lydnadstävlande är bara att vi ska ha kul och se hur långt det räcker. Hittills har vi tagit oss till klass två och hoppas på ett LP2 under året. Klubbmästare i lydnad blev vi 2005.
Mira har en väldigt speciell egenhet och det är att hon leter upp fästingar på alla hundkompisarna. Så fort vi träffar någon hund hon känner ska den "scannas". Om nosen stannar på ett ställe kan man ge sig på att det sitter en fästing där!
