Efter att ha fått upp ögonen för att tävla med hund var bland det roligaste som fanns insåg jag att en hund till var nödvändigt. Valet stod mellan Flat, Kelpie och Tollare. Jag var väldigt sugen på flat och ett tag såg det ut att bli en sån men efter att ha räffat Malins Java och varit på jaktprov och sett en liten tollare i elitklass som hette Tilda var jag såld. En tollare skulle jag ha! Men jag skulle definitivt inte ha någon med rosa nos, så det så!
Efter mycket letande bland kennlar och mååånga timmar vid datorn kollandes MH, höfter, ögon och stamtavlor hittade jag vad jag sökte hos Agrosofens Kennel.
Det var en lång väntan innan valparna äntligen föddes. När valparna föddes var de elva (!) stycken varav två var tikar! Båda hade rosa nos...
Andra helgen i augusti var det dag att hämta hem lilla Trolla. Jag var förberedd på en lika jobbig valptid som den jag upplevde med Mira. Men de var som natt och dag! Trolla var såå cool som valp. Åt, sov, och lekte. Hon lyssnade när man sa till henne och kunde koppla av när inget hände. Vilken drömvalp!
Sedan dess har Trolla växt en del och den rosa näsan är om möjligt ännu mer rosa -och förstås den finaste näsan som finns! *ler*
Det bästa som finns är att träna och äta tycker Trolla. Vi håller på med jaktapportering, lydnad, spår, sök och lite viltspår.
Det jag tycker är roligast är brukset (spår och sök) och jakten.
Trollas stora kärlek heter Seven och är en Stabyhoun. När hon får syn på honom på vår kvällspromenad blir hon alldeles till sig, annars ska killar hållas kort tycker Trolla *ler*
En av Trollas bästa egenskaper är att hon har på- och av-knapp. Det är så skönt med en hund som kan koppla av i alla situationer och spara energi tills den behövs. För när knappen är på då är det fart vill jag lova!
